Så var man där igen...

 Hopplöst förälskad eller förevigt betuttad.

För sån är jag, jag är kär och älskar mannen jag är med för alltid. Oavsett vad. Villkorslös kärlek kallas det. I de tre senaste förhållandena jag haft, har jag gjort det, trotts att det har inneburit förluster för mig. Även om det sett olika ut. Respekt för mig själv, är väl det som saknats. Både hos mig och de andra. Eller två utav dem, har varit Jamaicaner, så jag har ju setts som någon med fördelar och pengar. Det gällde väl i det sista förhållandet jag hade också. Men jag har aldrig känt mig så respekterad utav någon som jag blev utav Ravi, tidigare. Han verkligen älskade mig för den jag var, även om hans missbruk ledde honom till att ha kort stubin i många fall.

Men den här mannen är annorlunda. För han utnyttjar mig inte på något sätt. Vi har samma förutsättningar. Även om vi båda är sjukpensionerade, på olika grunder. Det var mest det jag kände för att säga.

Fast jag bör också nämna att jag ska ha läkarsamtal alldeles snart. Och att jag har vuxit som person på den senaste tiden. Med mycket ensamtid, eller tid i stillhet. Det hade jag haft Även om jag inte varit i låst hela sommaren och dessutom hade jag blivit brun då. Men andra personer som fanns i mitt liv, har haft problem med alla mina beslut, sedan jag blev påkörd 2004. Men det har de väl haft sen jag blev tonåring egentligen. Men mitt motto har då varit I don't give a fuck.

I och med att jag blev påkörd som nittonåring, har de utnyttjat att jag inte kunde prata, stå eller göra någonting. Till deras fördel. De har tvingat mig att umgås med dem och om jag inte gjort det utan vandrat min egna väg har de ringt polisen, socialen eller sjukvården och försökt att förhindra mig från att finnas till. På det sättet som jag vill.

Men visst jag själv har betett mig på sätt som inte jag egentligen vill. Jag har trott att jag handlat i likhet som min personlighet är. Marijuana har jag sett som en del av mig och mitt liv. Det har jag aldrig ens ifrågasatt eller försökt att ändra på. För snälla jag har rökt några gånger om året, sen jag var 16. Det är lungt och absolut inte lika farligt som alla andra droger är.

Men nu har jag inte rökt på ett tag och träffat en kille som inte vill att jag ska röka något mer. Och jag har ändrat på min attityd till Marijuana LITE. jag anser fortfarande att det är mindre skadligt än alkohol, för det är det. Däremot så är det olagligt i Sverige och innebär massor utav problem i och med att det inte är lagligt. Dessutom har jag insett att det är normalare att leva helt nyktert, även om jag anser att Marijuana är likvärdigt med att vara nykter. Men det är ett resonemang som bara den som faktiskt provat att röka weed skulle förstå. För att då ser man att man inte blir berusad, som di blir utav droger och alkohol. Allt blir bara bättre än vad det är i verkligheten. Så jag har sett det som den egentliga realiteten, man vill befinna sig i.

Flummbulle eller bengbulle, är de senaste smeknamnet som jag blivit tilldelad 😉. För jag är sån. Jag föredrar att vara så, det är väl en konsekvens utan 20 år utav Cannabisrökande. Jag behöver inte ens konsumera Marijuana, för att vara beng 😀.

Någonting annat jag har märkt nu på senaste tiden är att jag har gått runt med ögonen lite halvstängda. För att jag föredragit det. Har hatat att ha ögonen helt öppna och tyckt att det känts konstigt. Så det är ganska uppenbart att andra har behandlat mig som jag vore veck. Mina tre senaste män har alla rökt på, och man blir ju som man umgås 😋.

Whatever, I just wanna say mi luv yuh Addi❣ Big Big up...

Jag älskar den censurerade versionen bättre. Adidjah har tagit det lite för långt i sina sångtexter nu för tiden eller ganska länge faktiskt. Även om det är ett senare fenomen att han sjunger så sexuellt.

Reggae är den musiken som har fått mig så positiv, tror jag faktiskt 🙂❤