Living InI dream 🥰😃

​Att vara instäng är inte roligt. Visst, jag gick ut och rökte nyss. För jag gav Angela 80kr för att köpa cigg igår, så det var ju 15 min. Av att något hände varjefall. På den förra avdelningen gick jag till gymmet eller tränade på yogamattan. Men jag har ingen inspiration här. Detta ställe är fullt utav gamlingar, som är sjuka och har kanske ramlat. Sånt är ju lite jobbigt att se. Men igår promenerade jag till stan och köpte tamponger. Så lite rörelse fick jag ju in. Hoppas på bättre dag imorgon. För PAM kom aldrig och körde mig, till korttidsboendet som jag ska till. Vilket de egentligen skulle göra. Får se om de får till det imorgon. För jag vill härifrån så snart som möjligt. Egentligen har jag massor av flyttlådor i min lägenheten i Stenhagen, som jag vill hem och packa upp. Men läkarna är så efterblivna att de tror att jag måste bo på ett korttidsboende:/… Det är ganska roligt varje fall, att vart jag än går hittar jag alltid en kille som är snygg. Men han har gått hem idag, komm...

​och kommer aldrig välja att bli en del av denna masspsykos. Titta hur ni bara accepterar reklam! Jag blir störd utav den överallt. Är det någon som ens kollar på reklamers innehåll? Den kan passera mina ögon, medan min hjärna är någon helt annan stans. Jag fattar inte hur man kan vilja ha produkter. Industrialiseringen är vad som förstört denna jord. Jag vill leva på en jord, utan bilar, utan fabriker och maskiner. Utan pengar och utan skit. Det är så väldigt jobbigt att det mesta som kommer ur folks munnar, enbart är skitsnack. Varför kan ni inte prata om något vettigt? Som meningen med livet. Eller beskriva hur du lever för att må bra.  Det är jobbigt att bli ihop kastad med människor som mår dåligt. Att leva runt folk som gråter eller går runt och mår dåligt, är inte kul. För jag mår bra. Jag mår alltid bra. Förstår ni inte att det är på grund av hur samhället ser ut, som man får dessa individer? Om människan levde för att inspirera varandra, skulle vi inte ha dessa problem. Me...

​ https://youtu.be/u2MGFEVqbiw?is=bQ9eo4vbod87qDq4 Det är som att man slappnar av, djupt inne i skogen och bara är :).

​Jag har en tendens att göra det i keffa situationer. Jag har en yogamatta i rummet, så jag kan lyssna på musik och träna. Jag orkar inte så mycket än, men snart har jag my sixpack :). Man orkar ju mer och mer. Så jag tycker att det är kul att träna. Tråkigt med samma miljö, dag in och dag ut. Men idag gick vi till 70huset, så jag kunde köpa min proteinbar och Vitamin Well :). Helt kefft är det att jag ska till ett hem för de med psykisk ohälsa. För jag upplever verkligen ingen sån. Jag blir inte Manisk och Deprimerad. Jag blir fan aldrig ledsen, jag kan inte det längre. Men visst kommer de dagar då man känner sig lite nere. Att jag är helt lycklig i olika situationer är helt normalt. Då jag har levt igenom skit. Jag kan lova att jag inte blir Psycotisk osv för jag har sett dem som lider av en psykos och de kan inte ens hantera sina impulser. Jag är mycket medveten om allt jag gör och jag hittar alltid det skönaste sättet att leva på. Som nu sist, då jag fick svälta. Då drack jag typ e...

​Nu har de djävlarna bestämt att jag ska flytta till ett boende! Ett så kallat Psykiatriboende. Jag hade massor utav saker att uträtta i Uppsala. Jag har även två döttrar jag ville besöka. Så detta brev skrev jag nyss till läkarna. Det här är katastrofalt dåligt!               Jag lever på rätt sätt och får aldrig sår eller finnar. Men när jag är här får jag både och! Ni ger oss mat hela tiden, som om vi vore feta personer och ger oss kemikalier och tror att det är helt normalt! När man stoppar i sig onaturliga kemikalier, fungerar man inte längre normalt. Men ni stödjer en industri, som byggs på människors lidande. På samma sätt som detta samhälle cirkulerar runt i denna masspsykos. Det är inte normalt eller hälsosamt att vara fet. Men samhället säljer produkter och saker som ger falska förhoppningar, för att bli smal. Istället för att säga sanningen. Du blir vad du äter.                       En ...

​så sviken har jag aldrig känt mig. När både ens mamma, och alla ens systrar. Brutit kontakten med dig. Utan att jag har gjort dem någonting. De tror att jag är psykiskt sjuk.                   Faktum var att jag inte fick några pengar att leva på. Efter två veckor fick min ”förvaltare”  skuldkänslor och köpte tre rätter med indisk mat, vegetariskt som jag gillar. Hon frågade faktiskt mig vad jag ville ha för mat. Men sen dess har hon vägrat ge mig någon mat, för hon sa att hon inte var någon hemtjänst! Ge mig mina pengar, så kan jag ta hand om mig själv! Visst jag hade lite mat hemma i skåpen att laga, men jag bestämde mig för att jag inte ville laga den utan köpa utemat en gång om dagen. Jag har en hög inkomst, så jag kan göra sånt. Jag ber ingen att gå till restaurangen åt mig, jag vill och kan gå själv. (Även fast jag var så svag, efter att inte ha ätit på två veckor). Jag var helt apatisk, när min ”förvaltare” slutade ge mig pengar....