SÀg mig varför? Till Elise...
Jag Àr inte, det minsta intresserad utav vardagliga sysslor. Detta liv "ni" vill att jag ska leva, Àr inte för mig. Det gör mig inte till destruktiv för det. Jag Àr bara inte er. Mitt val Àr att överleva och leva för att mÄ bra, pÄ ett friskt sÀtt. Det sjukaste av allt Àr att jag inte "fÄr" vara mig sjÀlv, hÀr i detta landet. Om jag gjort nÄgot olagligt hade jag förstÄtt det. Men inte ens min Äsikt tillÄts jag ha. Det Àr skit jobbigt att höra erat tjat. Igen och igen Som jag inte hörde första gÄngen. Vem sÀger att du har mer rÀtt Àn mig? Man Àr inte destruktiv om man, aldrig skadar nÄgon. (Eller sÀger att man ska göra det, för övrigt). Det finns mÄnga anledningar bakom nÄgons uttalande. Hur kan ni inte förstÄ det? Allt som glimmar Àr inte guld. Det som Àr guld, Àr inte alltid fint. Jag har absolut ingen önskan om att nÄgon nÄgonsin lÀser det jag sÀger. Jag skriver för min egen skull och mig sjÀlv. Det finns ingen annan att prata med ÀndÄ. A...