Ella a Writer

 I have been keeping a journal, from I was very young. The first text I found, was from when I started school. At 7 years old. Then I got a bigg journal, I had all through high school. Then I also started to write private lyrics. And every one should be able to see and realize the change.:

I live in a Bigg house, in this nice nabourhood. And by the end of every month I get my money, if I’ve done what I should.

I have food on my table, new clothes to wear, but still my eyes. Are full of tears. All I do is hating, feeling sad. I’m about to go mad, loosing my mind. Smoking weed all the time. I have to stop living this life of crime.

My doggs, gettin trouble with the police. They do so much drugs, I’m afraid they’re gonna die. They really gotto stop getting hie, cause I don’t want to loose a single friend of mine.

My heart is acing, don’t you dare think I’m faking.

Cause I’ve been through shit, been taking hit after hit. Hard punchens and mental abuse, but Imma get my revenge. Cause I refuse to loose. 

The last lyric I wrote as 17 to Deny, was this:

Can’t you just decide wether you want me or not.

One minute you are cold. The other you are hot.

One day you say you love me, the other you don’t call.

So how should I know if you want me at all?

Am I your secondhand choice?

A girl you want to play?

Listen to me now or we break up ok?

I can be a bitch.

I can make you cry.

But before that baby, at leased I hope we try.

I still love that bwoy, to this day. 2016 we met again and I was married to someone else :(… He is the prettiest and sexiest man ever. But now I’ve met someone else and God blessed us, so I’m not avalible back… :/

Have to go eat now, later I will wright what I wrote as 17/18 zeen…Even the best text as 19… I am a lyricist n mi a baad man izimi true true… Ate pankake n a little pie. No hungry again, so I left it for a coffey 🥰😇

The 8 of November 2002, I wrote this in Swedish, to Christian Nilsson:

Det borde vara underbart. För mig är det skrämmande. Upplevelser från förr har gjort mina känslor fett hämmade. Smärtan, svedan, sveket och sorgen. Är några av faktorerna, som byggt den tunga borgen.

I mitt livs frammarsch, blir känslor ett hinder som jag begraver, så dem försvinner. Varför utsätta sig för en plåga, som smärtat fler än skärseldens låga? Jag kommer aldrig våga, få mitt hjärta söndersågat.

Våra heta passioner, förblir visioner. För en tripp till och jag förgörs av patroner. Du tar mig till andra dimensioner, där kärlek existerar, du muren penetrerar, grunden vibrerar. Men jag tar ett steg tillbaks och muren dubblerar, multiplicerar. Ett känslokallt ställe som du inte reglerar.

Du måste släppa taget, för du kommer att bli sårad och just det gör hela situationen försvårad. För jag vill inte se dig förgöras utav mitt svek, då jag tar steg mot ett liv i ensamhet.

Det här skrev jag den 18 maj 2003, 18 years:

Hos mig står samhället för maskopi, där man följer andras åsikter och lever deras liv. Att göra något avvikande är inte fel, men du kan glömma att få fortsätta i deras spel. Då lever du avskilt, på din egna plan. Utknuffad och bort glömd. Ett sånt där ”problem barn”. Jag motsätter mig faktiskt hela samhällsteorin och slår ett slag för anarkin.

Lossa på tyglarna, minska alla krav, normer och lagar gör individen svag. Låt oss kämpa, slåss och stå på egna ben. Säga vad vi tycker är rätt, även då ni anser att det är fel.

Dagens politik leder oss bara runt och runt. Det spelar ingen roll vilket parti man röstar på, för alla förespråkar samma strunt. Åsiktsskillnaderna är minimala, det får mig att undra varför man egentligen betalar. Dessa miljonbelopp, varje år. För att sedan få veta att samma problem består. Ni har för lite pengar, ni vet inte vad ni vill. Så ni fikar i fyra år och önskar bli valda en gång till.

Vem har sagt att man ska jobba varje dag?

Eller att ha ett radhus, barn och man. Är hur livet ska va? Ert sätt att se på samhället, känns jävligt passé. Men tydligen krävs ett engagemang i det, för ett betyg i Svenska B. Så jag antar att mitt sätt är att skriva en text. Säga min åsikt, ta avstånd och hoppas på respekt.

Beng Beng Beng coffey time 😀

This text I wrote when I was 17 in January 2003.

Han är ful, äcklig, dum i huvudet.

Han gör allt som är fel, men i hans ögon rätt.

Han har sårat mig, som ingen annan har.

Hans tortyr utav mitt liv, kommer alltid finnas kvar.

Gud snälla ge mig svar.

 Varför lever jag detta liv?

Varför måste jag leva här?

Varför inte flytta mig till en annan atmosfär?

Där jag kan sova lugnt, slipper att va rädd. Känslokall och mist mitt vett. Jag orkar inte mer. Jag bryter ihop, men att jag mördar han är nog inte så klokt. Snälla ta mig härifrån, så att jag kan sova lugnt, så att mitt liv inte längre känns så fucking tungt.

Så att jag kan andas, utan att vara rädd för att höras. Gud snälla låt den här djävulen förgöras. Ta bort hans ondska, ta bort hans makt, radera allt det som dödar mig i långsam takt.

Döda honom, jag ber dig snälla! Så att ett döds-straff för mig inte kan gälla. Stryp, massakera, skjut. Gör vad som helst bara hans liv tar slut.

Beng, Beng, Beng mi BAAD u zeet.. (a bad wrighta)

One year after I wrote this text, the man I begged God to kill, got told he was going to die very soon, by the doctor.. Then in may I wrote two love letters to two men I was living my life with.

Josef:   Kaos, kaos, kaos. Jävla knarkare.

Fett med problem, det är kanske det som gjort dig starkare. Format dig så fin, du är fan den skönaste jag träffat. När jag är med dig, känns alla andra helt keffa.

Man kan slappna av och va sig själv. Det är så jag vill ha det, varje kväll. Hur fan kan det här hända mig? Tjejen med stenhjärtat. Du har öppnat en ny värld för mig och glädje hittat. Du är som mina E, får mig glad när jag är ledsen. Synd bara att du själv även fallit för den frestelsen. 💋💋💋❤️

Björn:   Hur kan man gilla någon man träffat en gång? Hur kan man bli kär i nån, man knappt vet nått om?

Ja, jag har ingen aning, fast det hände mig. Vem fan skulle kunna veta, att jag skulle falla för dig?

Du är det enda jag tänker på, du sitter liksom fast. Det har pågått i månader, utan någon kontakt. Det är helt sjukt, jag har knappt träffat dig. Ändå så tänker jag på hur det skulle va att vara din tjej.

Om jag berättade om mina känslor, hur skulle du reagera? Bli chockerad och generad, eller faktiskt intresserad? 💚💛❤️❤️❤️💚

Then I did not write any more text. I went to Bulgaria with my friends during the summer and then when I came back I took my last, official ecstasy, on new years eve 2004… Then I exchanged it, with a little bit of Amfetamin every day and my Upper Highschool grades, became perfect 🤗

Then when I slept in my bed in Uppsala one night, InI woke up, having a black ghost, standing by my bed. I had just graduated with great grades and went to Korfu Greece ❤️ I was paralysed and that ghost refused to leave, he was just standing by my feet, staring at me. I tried to screem and I was paralysed. But I threw books on it. But they just bounced back and didnt seem to move him. Now I know it was death, coming to look at me and maby warn me. So that summer I painted an oil painting of me, turning into a ghost and another one with a big fire 🔥 burning many souls. I also borrowed several books on near-death experiences and which-craft. And in August I wrote this text, describing just why I wanted to die. In Swedish directed to my only love back then::

Du skänker lycka vart du än går. Du tar bort folks smärtor, hur dåligt dom än mår.

Jag trodde aldrig att man kunde må så bra som man gör av kärleken du ger. Man fastnar och vill ha den, ännu mer.

De höjder du tar mig till är ofattbara. Tänk att den normala svensken aldrig kommer att få vara. Så här skön. Helt problem fri. Ha rysningar i kroppen, va helt i harmoni.

Men med allt som känns bra finns en baksida. Av din kärlek blir jag nu hårsad och vill bara vila. Ögonen hackar, kroppen svettas. Men jag är dum och kär, så jag vill ändå träffas. Det är det som är problemet, beroendet av dig och din starka förmåga att övertala mig.

Du får mig att vilja träffa dig varje dag. Du knullar mina tankar, så att endast en finns kvar. Det är tanken på att träffa dig dygnet runt. Men för att det ska kunna ske, krävs en fet pengabunt. Så det börjar gå för långt nu, du skapar problem. För mig min tillvaro och samhällets system.

Så jag säger hej då nu, jag vill aldrig mer träffas. Även fast dagarna utan dig, kommer att kännas helt keffa. Men jag vet att jag gör det bästa, för jag är trött på att festa och gränsen är för långt överskriden nu för att bara ha testat.

Du fick mig att tro att jag blev glad av att vara hög. Men vad det egentligen bidrog till var min önskan att dö. 

Then two week after I wrote this text I got hit by a car and died. I met God and learnt everything there is to know. So I say RastafarI Selah!!!! Humans are completely crazy and God feel very sorry fot you, who are just his actors. But you don’t even realize it.

I want more coffey now and I will wright for my appeal. This whole thing is so patethic…