Jag får inte

Det är hur irriterande som helst, att jag inte tillåts göra någonting. Utan att klassas som sjuk. Gör jag ingenting, är det för att jag är hjärnskadad och inte orkar med att handla. Köper jag saker, gör jag det för att jag är manisk. Jag får inte röra mig eller leva, för då påstår dem att jag uppvisar maniska symtom. Och om jag mår riktigt bra och fantiserar, samt struntar i de andra. Då heter det att jag är psykotisk. Jag skulle kunna skriva här på bloggen hela min vakna tid, men det får jag inte. För då får folk mig inlåst på psyket. Jag har skrivit privat, nästan varje dag sedan jag blev tonåring. Men som sagt kan jag inte skriva officiellt, utan att bli hämtad av polisen. Trött blir man. Människor tror saker och snackar skit om alla andra, utan att ha någon egentlig aning om, hur saker och ting ligger till. Så jag tvingas äta Litium varje dag, för de har fått en ide'. Att jag skulle vara psykiskt sjuk. Jag låg i respirator 2004. Sen spenderade jag ett år på sjukhus, och fick göra sjukgymnastik. Men nu har det gått 20 år, så jag är återställd. Det är så svårt för andra att fatta. De tror att kroppen inte läker och förstår inte att allt blir återställt. Ni äter mediciner, för att ni tror att ni blir hjälpta utav att göra det. Så i självaste verket, ger ni inte er kropp en chans att läka. Eller ni fördröjer liksom processen. Tyvärr finns det dem som blir så beroende utav mediciner att de dör. Tyvärr finns det fordon, som kan döda människor. Hur kan det vara svårt att förstå, att kroppen mår bäst av att röra på sig? Man mår inte bra av att få i sig gifter... Jag skulle kunna skriva flera böcker, med all den erfarenhet jag har. Sverige är bra på många sätt. Men jag har älskat Jamaica, sen jag var 20. Det finns inget bättre land. Men med det sakt så älskar jag givetvis inte allt med Jamdung. Precis som jag gillar Sverige på många sätt, medans jag avskyr landet på andra. Kan inte förstå varför det finns människor som lägger sig i andras liv?