Just another day in paradise...

Ensam hemma i min egen lägenhet, och det känns bra. Nu för tiden skriver jag här för att ha något att göra. Men som sagt fungerar inte stycke-fördelningen, trotts att jag gör så när jag skriver posten. Jag är inte längre apatisk när jag får injektioner med Risperdal, men mitt minne blir påverkat negativt. Så vad vill jag säga? Att det finns en framtid, oavsett hur negativ din nuvarande situation ser ut.
Det ser jag nu, trotts att jag blev misshandlad och mordhotad under sju års tid. När jag försökte bryta mig ur det den sista gången, flyttade jag till en annan stad och födde barn. Men min dotter slets ur mina armar, när jag satt och ammade henne, sen blev hon placerad i ett familjehem. Nu är hon två år och nio månader, och jag får träffa henne en gång i månaden. Det vill säga om jag inte blir tvångsvårdad, vilket jag blivit totalt 7,5 månader! Vid de fyra tillfällen jag blivit inlåst, har Marijuana varit inblandat. Men också att jag äter och sover mindre. Att den enda som jag anförtrodde mig åt dog, påverkade också situationen 2021. 2018 blev jag neddrogad och tvingad till sex av en främling. Det har uppstått situationer som inte varit önskvärda alla gånger... Innan dess 2004, blev jag själv påkörd och dog nästan. Fick vara på rehabiliteringen 1 år och en månad. Då lämnade mina tre bästa kompissar mig, så det kändes som att jag var helt ensam i denna värld. Jag har gått i 16 år och trott att det är fel på mig och att jag inte kan något. Utan känt mig efterbliven. Åren när jag växte upp var inte heller lätta, jag blev slagen och började dricka alkohol och knarka. Men trotts det är jag glad nu. Jag tar inga droger längre. Det enda jag brukar är Lyft, "bebis snus" haha

Comments

  1. Du är en enastånde och vacker kvinna med skinn på näsan Ella !!

    ReplyDelete

Post a Comment

Popular posts from this blog

This is insanity.

HAHAHAHA A ELLA ELLA A SEH.