I don't remember hearing any sound, during non of it God did neither spoke with any man made words. But I should start this text, from the point where I knew I was going to die. But many different situations led up to it. And I could talk about that later.
The third of September 2004 at aproximately 10pm. I was bicycling towards town with my best friend. I remember us crossing the road, up on the other payvment. I saw how cars stod parked along the road and was feeling great, like the King of the world. Then all of a sudden a car drove uo on the sidewalk and my friend fell of the bike and broke her lägg. Me however starten to fly through the air. Eyewitnesses say that I must have flown like ten meters. I just remember looking down on the pavement, putting my arms around my head. (I did not wear a helmet. We was going to a club). I had on new sparkling jeans, tips and flipflops. :P
Furtermore I knew that this was not going to end in a Nice way, then I hit the ground and everything went black. I died emidiatly. So I never felt no pain. Instead I was transefered through space. You see I don't remember hearing anything, but the feeling my light soul had. Could be described with this song.
I was I, without a body. I was traveling through time and space. It was through darkness, that was completely light. Hard to describe but imagine flying through space without a body. Real freedom. I didn't have any pain or worry, because I knew where to go. To my home, where I originate from.
Then I entered heaven. A place in complete light. In the middle of my vision I saw a being without a body. It was every different color, in its lightest form and the light never stod still, but was constantly moving. I knew that was God. Because I surrendered everything I was, since I knew that he had made me. I felt like "his" child.
That being was almighty, "his" thoughts connected with mine. We shared information without any effort. He asked me what I had done in my life, not in a judgemental but in a sincere way. I used my favorite but True comment; I don't know.
Then I all of a sudden remembered every day of my nineteen year old life. But not only that I was also able to feel the emotions and thougjts of every person I had had a conversation with. It was really cool. But after those ten minutes (it felt like). I said that wasn't good, it wasnt.
Then that entety of energie showed me what is going on on the entire earth. And he said that I must go back.I sure as hell did not want to return to earth! Or anyone of my friends and family. But he forced me to. So I had to learn everything from scratch. I dis not know how to walk, sit or talk. I did not even know anything again.
So I was in a hospital for one year and one month. That is good in Sweden, because I did not have to pay anything for my hospitalysation. But I felt absolutely horrible and awful, during that time. I was in so Michael pain and I couldn't do a thing.
However my conciousness and thinking ability, where intact. I remember how awful it felt when several woman undressed me and laid me down under them, while they took a shower and washed me. I could not speak God damn it. I felt ashamed.
Now I should pack my things, because I'm going home for the weekend 🥰😃. Thank you God❤💋
Jaa du, hur ska man börja det här? Jag börjar med frukt så får jag lite energi... Vart ska man börja? Vi har det ju bra här, på papperet och utåt sett, men jag har levt här i 41 år. Så jag vet hur Sverige egentligen fungerar. Riktigt skevt kan det bli här och det har det blivit för mig. Jag vågar inte tro att det hemska har slutat nu, men jag är förberedd på det värsta. Så det spelar mig ingen roll vad som händer. De har redan tagit mina två barn, tagit mig på rättegång och aldrig gett mig rättvisa då jag varit målsägare. De har krävt mig på urin ett antal gånger och de har gett mig ECT. Oj då just ja de har låst in mig över ett år också. Min första dotter tog socialen och skrev i sina papper att jag har missbrukat droger, sen jag var 13. Det har jag aldrig gjort. De påstod även att det var en fara för min dotter att bo med mig för att jag hade ett ex, som jag flyttat till en annan stad för att undvika.De sa också till Hovrätten att jag hade tänkt att åka till indien med mitt s...
Vi snackade i typ en halvtimme och han sa att jag varesig var psykotisk eller manisk, så vem är ni att ljuga om mig? Idioter... Så spännande var det. Jag visste hela tiden att jag var helt frisk men jag och sjuksköterskan kom överens om att jag skulle gå till läkaren för att få "min fammilj" att hålla käften. Vem fan är dem att ställa diagnoser? Jag har ett liv att leva, så vad fan ska jag göra på ett jävla sjukhus? Han frågade mig om det var något mer jag ville säga, när vi hade pratat länge? Då sa jag att jag önskade att ni slutar ställa diagnoser. Då skrattade han lite och sa att han inte skulle ha ett jobb isåfall, det säger så mycket mer än vad ni kan förstå... Trött blir man... Jag har sovit hela natten men tvingades gå upp vid 8.45, så jag sov siesta i tre timmar på dagen.. Ni är inte normala, jag är så naturlig som man kan bli... Det som känns mest kefft är att dessa personer tror att de känner mig över huvud taget... Samtidigt säger de att jag skriver saker som jag ...
Comments
Post a Comment